Försöker hålla tårarna inne men har gjort det för länge nu. du bryr dig inte, du skiter i mig totalt. förstår inte hur du kan göra såhär, bry dig om andra mer än din egna dotter. din kille o hans familj betyder mer än mig?

du kan inte börja tänka varför brorsan drog? 

jag står inte ut med ditt skrik, du säger att jag ska visa lite respekt när det är DU som ska visa respekt för mig. du behandlar mig som jag vore en jävla slav, du är aldrig hemma! sköter fan allt. har en 4a som jag lever i själv, äter själv, lagar mat själv, städar, diskar, precis allt!

när ska du börja tänka? jag förstår inte hur du prioriterar.

 

men sanningen är att jag inte orkar mer snart, jag skiter i att bo här, jag orkar inte. orkar inte med ditt tjafs direkt när du kommer hem, orkar inte höra att jag ska visa mer respekt för dig eller din killes familj.

behöver inte älska dom. 

 

nu rinner tårarna som floder. jag är svag.. du förstår inte.. 

 

jag skriver detta för jag måste få ur mig de, bryr mig inte vem som läser men måste skriva sanningen. klarar inte att vara tyst. måste få ur mig sånt

 

 

nu ska jag sova !

 

 

fredag imorgon