Jag tänker inte skriva detta för att vara taskig mot dig eller något men känner att jag verkligen måste för snart orkar jag inte ha de såhär längre.
du har varit min vän enda sen jag börja på JB, du fanns ALLTID där när jag behövde dig, kunde ringa dig mitt i natten och du kunde prata med mig i timmar, du var den jag litade på mest, du var den enda jag kunde prata med, du var en av de bästa jag hade, kunde skratta och ha kul med dig, du avslutade mina meningar och tänkte precis som mig, du gör det fortfarande och vet att du finns där någonstans.
men något hände, när jag behövde dig som mest fanns du inte där?
jag hjälpte och stötta dig till 1000, du kunde ringa mig och försökte göra allt för att du skulle må bra, du hade det svårt och stöttade dig, men när jag väl föll så fanns du inte där som jag fanns för dig? ringde dig när mitt liv rasa samman, ringde dig och grät i telefon för jag litade på att du skulle göra mig glad men då fick jag som svar :
jag vet inte vad jag ska göra.
behövde stöd från en vän som jag hjälpt i alla dessa år och du har hjälpt mig men på sista tiden har jag SKRIKIT efter hjälp från dig, inte orkat mig upp på mornarna, det ska kunna va dig jag ska prata med dig men du bryr dig inte... jag förstår inte riktigt, du fanns alltid där, som sagt inte meningen att vara taskig men du finns inte där för mig, och det gör mig ledsen för vet att du har fått mig glad, du har stöttat mig i alla lägen, hjälpte dig med ditt ex, när folk gått bort, när du var arg och jävligt förbannad,
men när mitt liv rasa så var det inge viktigt?
jag älskar dig otroligt mycket lina och det vet du, jag vill inte ha det såhär men jag vill att du ska kunna stötta mig i alla lägen, vet inte om det är för du haft det svårt själv men har stöttat dig även fast ja mått dåligt, vill hjälpa dig. med allt, vill vara din vän, vill vara din bästavän.
men ibland är det som du inte bryr dig och det är hjärt skärande faktiskt.
mitt hjärta är inte helt utan dig, du är den jag kunde prata om allt med och jag mår seriöst PISS just nu för kan inte prata MED NÅGON om allt, hur jag egentligen mår, hur jag egentligen har de. du vet ingenting..
jag skriver detta just nu för jag orkar inte mer, jag är på botten av livet och vill ha hjälp att ta mig upp igen. du var en av dom som fick mig gå upp på morgonen, gå till skolan för jag visste att du skulle vara där, mötte mig vid bussen på mornarna och prata om alla problem.
jag saknar dig så det gör ont i hjärtat..
du hjälpte mig med allt förr, kunde ringa dig när som, nu vet jag inte vart du står längre och det sårar..
min bästavän, mitt lilla hjärta kommer du alltid att vara.. det gör ont utan dig.
